
Tillsammans med några polare har Peter ett uppdrag: Att sprida askan efter deras bäste vän, Kristoffer i Tatrabergen, södra Polen. Tiden är tidigt 80-tal, och färden går genom ett Polen där det mesta är så där öststatsaktigt som man ser på film: gråa hus, servicepersonal som inte kan stava till ordet "service" och en ständig fruktan för polisen och andra uniformer.
Peter (Piotr) har polska föräldrar (liksom Kristoffer) och sällskapets väg kantas av släktingar som alltid finns till hands när det kärvar. Det här är en allvarlig bok med mycket humor (eller kanske är det tvärtom) !
Jag skall genast gå och låna hem Zbigniew Kuklarz första bok "Hjälp, jag heter Zbigniew" (AB 2005).
Bilden lånad här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar